Mitt extraknäck.

Brukar agera privatsekreterare åt min man. Nu senast bokade jag hans flygbiljetter till tyskland. Idag när han skulle flyga hem visade det sig att jag bokat hemresan den 30/12 istället för 30/11. Som tur var fanns det ett flyg och biljetten var ombokningsbar och merkostnaden var inte allt för saftig. Kanske, tänker jag, att jag skulle göra ett bättre jobb om jag fick betalt.



Nyss hemkommen från ett julbord med jobbet. Tyvärr var inget sådant här fint svin uppdukat men jag upptäckte ett annat svin vid osten. Först trängde han sig och sen skulle han skära upp ost till mig. Jag sa att jag ville skära min egen ost. Han pillade och kladdade på alla ostarna så han blev sölig om fingrarna, då stoppade han in finger efter finger i munnen och sög av dom omsorgsfullt för att sedan börja kladda på ostarna igen. Så det blev ingen ost för mig. Kanske lika så bra med tanke på den gigantiska finnen jag har på min underläpp.

Ärliga blå ögon.

Började titta på tv-serien "Ärliga blå ögon" från 1977 igår. Vilken nostalgitripp. Min barndomsbästis Suss och jag var helt besatta i serien. Vi visste precis vad vi ville bli när vi blev stora, nämligen bedragerskor. Det som lockade mest var nog att få uppträda i olika skepnader. Anna Godenius var så tjusig att vi nästan smällde av.



Om det är så bra idag vet jag inte, men underhållningsvärdet är stort.

När vi var något yngre var den engelska tv-serien "Arvingarna" en favorit. Glatt tog vi in den i lekens värld.
Våra flickrum gjordes om till kontor där vi mest svepte nervtabletter (halstabletter) med whisky (äpplejuice) och hetsigt diskuterade pengar och otrohet. Sannerligen en konstruktiv lek som förberedde oss för vuxenlivet.


De whiskypimplande bröderna Hammond från Arvingarna.


Ord som förtjänar ett bättre öde.

Jag skall dra mitt strå till stacken och använda dessa ord extra mycket en månad framöver.

Frestarinnan och läsarinnan. Varför denna iver att ta bort -inna från orden. Var det i någon jämlikhetsiver? Då de inte finns kvar är det i mitt tycke än tydligare att mannen är normen. (Jag heter läsarinnan på wordfeud om någon vill spela)

Runka, i betydelsen skaka. När jag var 9 år läste jag i en bok att en pojke runkade på huvudet. Jag förstod ingenting då det enda runkandet jag kände till var onanerandet och hur fick han till det på huvudet?


En runkande liten valp.

Betuttad, jag säger väldigt ofta att jag älskar än det ena och än det andra. Hädanefter skall jag bli betuttad i böcker, mat och för all del människor.

Raffig och piffig, låter mycket roligare än snygg.

Ekipera, från och med nu är det jag som åker in till stan och ekiperar mig. För att ordet riktigt skall få fäste kan det hända att jag i kväll ekiperar mig lite i netaporters webshop.

Snask, jag äter sällan godis men jag jag kan tänka mig att göra ett undantag bara för att få säga: -Kan jag få smaka på ditt snask.


En snaskskål.

Medelålders och kåt låter inte lika bra.

Skrålar med till Ebba Gröns "Ung och kåt" och känner att det inte är okey. Då när låten kom trodde ju jag i mitt högmod att kåtheten var något som tillhörde de unga. När man är 46 kan man mycket väl vara kåt men man är inte ung.
Så jag testar med:

Äldre och kåt.
Mitt i livet och kåt.
Medelålders och kåt.

Det blir liksom inte riktigt samma schvung som i ung.
Mottager tacksamt förslag.


Årets finaste present?

Det finns väldigt få kort på mig när jag var liten. På min bror finns det många fler. Har ju mått lite dåligt hela mitt liv över denna orättvisa och undrat hur jag egentligen såg ut när jag var exempelvis 3 år. Skamset har mina föräldrar försökt komma på någon bra förklaring.
Jag tror helt enkelt bara att dom tyckte att deras förstfödde var ett sötare barn.
Så plötsligt händer det......, dom hittar en filmrulle hemma som dom lämnar in 44 år senare.













Så nu vet jag hur jag såg ut när jag var nästan 3 år. Det är gammelmorfar Sigge och jag vid deras torp i Bohus.
Där gällde det att hålla sig i skinnet för enligt farfar fanns det någonstans en "spark-i-rövenmaskin" där man släppte in dumma barn som sedan kom ut som snälla barn.

Svintrevlig första advent.




Hunden ylar på vinden.
Strömmen kommer och går.
Äter rester.
Tycker att glögg är äckligt.

Veckans bok

Pennan i näsan av Jan Stenmark




Stenmark både roar och oroar.
Det jag gillar allra mest är att jag stundom skäms över att jag skrattar.
Genialiskt!













Omförhandling klar.

Jag lagar massor av mat. Ceviche, kantarellsoppa, räkcrepes och kardemummakaka. Utdelningen blev 2 veckor utomlands i september. Dessutom glömde jag att nämna Paris som redan är bokat i juni. (Blev roligare så.) Så nattens sanning är att kan du bara laga god mat (oavsett skicket på köket) så kan du gå hur långt som helst. Själv använder jag mig av baby steps för jag tycker det är trevligare att vara lite ödmjuk.

¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨

De tillfälliga lösningarnas kök.

I 14 år har det varit så och allt som oftast har jag en ljum inställning till det hela.
Köket renoverades på 50-talet och när vi flyttade in köpte vi nya vitvaror och spis. Måtten är inte generösa så jag har en liten spis inträngd i ett hörn och en liten diskmaskin. Blott 14 år gammalt börjar kylskåpet leva rövare och läcka.
Vi snackar inte om en liten renovering, här behöver hela köket blåsas ut och nya ledningar läggas. Att sedan köket är ynka litet och har tre dörrar gör det inte lättare att planera hur man vill ha det. Så fort jag tänker på det så låter jag köksrenoveringen bero ett tag till. Maken lagar bara gröt och tycker att det funkar fint. Jag lagar middag i råtthålet varje dag. Det händer att jag tänker att vi skiter i hemlagat och kör på hämtmat. Men det går inte för dottern mår inte bra i kroppen när hon inte får äta min mat. Och jag vill absolut inte utsätta henne för vanvård.




Taket efter en vattenläcka i badrummet.


Gillar bakelithandtag när dom är hela.


Rören läcker så nu bor en hink i skåpet som måste tömmas stup i kvarten.

Med den gifta kvinnans rätt att införa lite nöd i äktenskapet så hoppar jag på min man ungefär en gång i kvartalet när jag får ett psykbryt över skitköket.
Så nu senast sa han att till sommaren kan vi ta köket om vi hoppar över att resa.

Själv har han redan bokat vandring i frankrike i maj, fiskeresa i augusti och toscana i oktober.
Alltså blir det mitt beslut att ta om jag vill ha nytt kök eller om jag vill resa.
Det är som om jag skulle be honom välja mellan mig och jobbet.
Herregud vilken förlorare jag är.
Vad jag än väljer så är det han som har fördel. Han får middag oavsett kök och antingen får han resa 3 eller 4 gånger.
OMFÖRHANDLING!




För fan.......

Igår var jag på ost och vinprovning. Tänkte att jag skulle ta mitt iphoneanvändande ett steg längre och tog glatt kort på feta goda ostar med den kameran istället. Kom hem och skall lägga upp bilderna och vad händer? Jo jag lyckas radera alla foton, alla sms och väckarklockan utan att pilla på en enda knapp. Du måste ha tryckt på något säger ungdomarna, men jag svär på att jag hade händerna i knät när det hände.

Jag får köra utan de antagligen mest sensuella kort som någonsin tagits på ost.
Sittningen varade i över 2 timmar så jag var inte bara fullproppad med ost utan även information.
Här kommer det viktigaste:
Skall det bara drickas ett vin till ostbrickan rekommenderas vitt vin.
Brie tillverkas öster om paris.
En äkta camembert kommer från normandie. De skall vara märkta "camembert du normandie". Allt annat är bluff och båg.
Våga provsmaka allt du skall köpa i ostdisken även om det är en lång kö.

En fransman som bott i sverige i 7 år berättade om en ny bekantskap för mig, nämligen comté.
Denna ost tillverkas i jurabergen. Där går små kossor och betar detta hö med små, små blommor. I mitten av blommorna finns det gula polen. (Översätter man från den franska brytningen så blir det då pollen.) Polen gör osten sååå god. Jättegott på vintern är att göra små bållar (kuber) av osten och gå till fruktdisken och köpa en fin mongo (mango) och lufttorkad skinka. Trä upp ostbållen på spett och mongon och skinkan. Mumsigt!


Små jurakossor.


Comté. Opastöriserad hårdost.

Comté kommer att bli en favorit i kylskåpet.
Lizzo var mest intresserad av hurvida man kunde göra ost på bröstmjölk.
Och jo det kan man, all mjölk från däggdjur går att göra ost på.
Vore kanske ett spännande tillskott på ostbrickan.

En lång känsla.

Jag är van vid att vara en liten skit. Det är vardagsmat att folk tittar ner på mig.
När jag träffar mormor blir perspektiven lite annorlunda.



Jag förvandlas till en amazonkvinna och jag måste erkänna att jag tar varje tillfälle jag kan att torna upp mig vid hennes sida.

Hjärnsmälta

Vi sitter 4 personer i samma rum och spelar wordfeud med varandra.
Jag tänker att det vore trevligare att gå och hämta alfapetet men håller tyst om det.
Det går nämligen inte så bra för mig. Jag har problem med att flytta dom där pyttesmå bokstäverna och att ha överblick på spelplanen. Så jag svär en del och stönar och gnäller.
Dom tycker jag är en surtant men hade vi spelat alfapet hade jag varit en glad tant. För när det kommer till alfapet så dominerar jag. Dessutom misstänker jag starkt att en av spelarna fuskar. Men han bara ler och skriver ord han inte vet vad de betyder.



Måste nog svalka av hjärnan lite nu med en god bok och en kopp te.

Förebilder.

Mina fastrar som är tvillingar och 10 år äldre än mig.



Jag var 5 och kunde knappt bärga mig för att få bli 15 år som dom och ha handväska, röka och ha kille. För att inte tala om deras ljusblå bognerjackor. Jag stod i hallen hos farmor och farfar och pillade på det där lilla b-t som hängde från dragkedjan. I sitt rum hade dom ett sminkbord med spegel och dom målade ögonfransarna med kakmascara. Det fanns ingen lyckligare liten tjej än mig när jag fick hänga med dom. Killarna som hängde runt dom var ju lite läskiga men allt var mycket spännande.
Så blev jag 15 själv och jag rökte och hade killar, men tyvärr ingen handväska. Det var inte det som gällde 1980. Då skulle man ha plastpåse. Så helt krasst konstaterar jag att det är deras fel att jag börja röka. Skäms på er fastrar!

Obekväm

Kom 2 snubbar hit idag för att kolla att vi inte fått några sprickor i huset då dom gjort en bro och lite nya vägar här i närheten. Jag känner mig helt onaturlig när det tassar runt 2 män i mitt hus i bara strumplästen och lyser med ficklampor. Så går dom omkring med sina protokoll och säger hm och nickar. Själv blir jag oerhört medveten om eventuella dammråttor och försöker lytfa tekoppen på ett naturligt sätt och se ut som om jag hör hemma här i mitt eget hem. Nu är det över och förbi och jag kan andas fritt.

En liten godisbit bjuder jag på en vanlig sketen tisdag.



Jagger fullkomligt äger kameran. Älskar hur han släntrar fram emot den som en stor katt på väg att sluka sitt byte.

Nä nu jäklar finns det inga fler ursäkter.

Förra året påbörjade Lizzo och jag ett skoprojekt som sedan blev vilande på grund av jobb och andra grejor. Nu har vi bestämt oss för att det är slut på mycket snack och liten verkstad. Och alla skoälskare kommer buga av hänförelse. Eller hur?













Själv är jag besatt av skor. En orsak är nog att jag har storlek 35, kanske bara 34 och en halv. Det är inte lätt att få tag på skor då. En jävligt jobbig men vanlig kommentar är: -Vi fööööööööör inte storlek 35. Försök på barnavdelningen! Det är då jag får bita ihop tänderna för att inte säga något spydigt och dumt. För jag vet ju att det inte är expeditens fel vanligtvis. Men tror dom på allvar att jag vill ha "Kajsa Kavat" skor? Så jäkla dumt att säga. Ungefär som att säga till en välväxt kvinna som inte hittar en kappa i sin storlek att hon kan gå till djurbutiken och köpa ett hästtäcke. Men nu är det slut med det, nu kan jag styra utbudet själv och visa fingret till alla butiker som ignorerat mina önskningar i många år.


Här är Lizzo och jag i Milano efter vi varit på skomässa. Inte för att vi visar oss från vår bästa sida här men vi hade det så kul i den där hissen så att jag bjuder på det. (Hoppas att Lizzo gör det med.)


Svanar i fönstret.

Mer sugen än någonsin på Art Deco efter att jag hittade dessa bilder på Dita Von Teese hem.
Svanar är ganska så läskiga när de är vid liv men en uppstoppad i fönstret verkar harmlöst.













Skaffar man sig denna typ av inredning så måste man skaffa sig en städerska också.
Så det är väl bara att köra.

Nästan som blandband.

Som jag älskade mina blandband och så mycket tid jag la ner på att spela in dem.
Nu har jag skaffat mig spotify (säkert den sista i göteborg) och blivit upplyst om att jag kan göra spellistor och lägga in dem i min iphone. Jag utbrast i extas att det är ju nästan som ett blandband! Så nu har jag gjort en liten lista som skall in i mobilen. Fort gick det också. Behövde inte ens stå beredd vid en pausknapp för att trycka in den vid precis rätt tillfälle.



I all hemlighet går jag här och tycker att jag är väldigt duktig när jag lär mig nya grejer gällade tekniken. Att hålla reda på alla sladdar tycker jag är frustrerande. Och fortfarande tycker jag Lp-skivan slår cd-n med hästlängder.



Mitt "blandband" 2011 som fixades på några minuter. Fy fan vad jag är bra!

Samma storlek.

Min dotter är 17 år. Vi är lika långa, har samma skostorlek och samma klädstorlek. Dessutom har hon ärvt sin moders goda smak.......
Detta leder helt klart till problem.
När jag inte hittar mina tröjor och jag har letat i alla garderober och i tvättstugan så brukar jag till slut finna dem i någon hög på golvet i hennes rum.
Det händer att jag vill vara extra snäll och lånar ut någon svindyr topp när hon skall på fest. Senare hänger den på klädställningen i hennes rum, som om hon vore plaggets rätta ägare. Detsamma gäller väskor,sjalar,skor osv. Dottern lever verkligen efter devisen "allt ditt är mitt".


Skorna och toppen är mina.

Sen kommer vi till smink och sådant. Flertal är gångerna när jag inte har haft mascara eller rougeborste hemma. OOOPPPS, dottern råkade visst få med sig det till skolan. Har även hänt att jag stått här utan någon hårborste, fastän jag köper nya hela tiden. Mina hudcreamer är slut men den tomma burken står kvar. Innehållet i mina anti-rynkcreamer försvinner för fort. När jag säger att hennes unga, fräscha hy knappast kräver den typen av cream tycker hon nog mest att jag är snål. Jag tror nog att hon tycker att loppet är kört för mig, det är inte noga hur man ser ut när man är så gammal. Tror jag skall ta hennes nya jacka (som hon älskar) till jobbet på måndag. Sen när hon ringer i panik för att fråga vad den är så svarar jag lite nonchalant sådär att jag inte trodde att hon skulle ha den just denna dag och att jag faktiskt inte hittade något annat att ta på mig.



Sötnosen är lite för lätt att förlåta, men nu är det slut med det.
Låt klädkriget börja!


Veckans bok

Sankta Psyko av Johan Theorin.



Johan Theorins tidigare böcker har utspelat sig på öland men denna gången hamnar vi på västkusten.
Jan Hauger är en ung kille som är förskolelärare. Han söker jobb på förskolan gläntan. Detta är ingen vanlig förskola, den ligger i anslutning till den psykiatriska kliniken för tvångsvård som i folkmun kallas för Sankta Psyko. Barnen som går på förskolan har alla någon förälder som är intagen på sjukhuset. Personalen leder barnen genom kulvertarna till besöksrummet på sjukhuset. Man förstår snart att Jan har ett personligt syfte med att söka sig till just denna tjänst. I sina tonår var han själv intagen och där träffade han sin enda vän, en tjej som kallas Rami. Dom gjorde då en överenskommelse som Jan inte kan glömma, men Rami har försvunnit ur hans liv.

John är inte den ende som jobbar på gläntan utav personliga själ. På sankta psyko finns en barnamördare intagen. Vissa i personalen har ett osunt intresse i hans person. Hela grejen med en förskola som är kopplad till ett psykiatriskt sjukhus är skrämmande. Hotet ligger där hela tiden och ruvar. Men så enkelt har inte Theorin gjort det för sig. Det är en otäck historia om utsatta barn och vad följderna kan bli av mobbning.


Fingrar som når in under skinnet.




Min barndoms fredagar.

1969 hade man inte kommit på ordet fredagsmys. Hemma hos mig tog dock min mamma fredagarna på största allvar. Först städade hon hela lägenheten. Håret lade hon på spolar och knöt en piffig sjal runt. Vi gick till affären och handlade extra god mat. Sen fixade hon med middagen och satte på sig något fint. När pappa kom hem var allt tipp topp och en snygg fru mötte honom och förhoppningsvis 2 glada barn. Vid sju-tiden föstes brossan och jag i säng. Min bror somnade alltid bums men jag visste att det vankades mer god mat. Hade mamma handlat kycklingvingar i affären så låg jag och nöp mig själv i armen tills jag hörde att de dukade upp till sin egna lilla privata fest, då tassade jag upp och våldgästade. Det var något magiskt med att sitta där och knapra kycklingvingar och veta att brossan sov bort allt det underbara.


Min snygga mamma.

Sen började min mamma att jobba, då var det slut på ett välstädat hem på fredagarna. Vilket jag faktiskt sket i så länge det dukades fram god mat.


Farväl till en trotjänare.

Bye bye NOKIA 7370.



Äntligen kom min iphone som jag beställde för 6 veckor sedan.



Jag är mäkta stolt över något som nästan alla har. När det kommer till tekniska prylar är jag inte så intresserad. Min nokia var över 8 år men gick fortfarande under namnet "min nya mobil". På 12 år har jag haft 2 mobiler. Känns stort att nu starta på nytt med nr 3. För mig är den ett tekniskt underverk. Som tur är var dotterns pojkvän här och hjälpte mig att installera den. Konstigt att han har så mycket mer tålamod med mina frågor än vad mina egna ungar har.



Kvällens hjälte och "svärmorsdröm", hoppas han sover gott inatt för imorgon har han massor av mer att lära mig.

Såg lite på "Fråga Olle dokumentären" nyss. I england var det tydligen stort med Gilf. Inga mammor där utan mormödrar. Skönt att veta att man kan gå från milf till gilf, om man nu skulle vilja det.

Grå är november.

Till och med hunden höstdeppar.





Tittar man ut är grå gröt allt man ser.



Här gäller det att vara på tå så att inte vemodet tar över. Dagens lösning är att tända på maroccanska oljor och en röd olle.


Voodoo doll.

Nu för tiden medicinerar jag mot min fullkomligt galna PMS.
Jag grät mest hela tiden. En dag i månaden kunde jag inte lämna huset för att jag tyckte att jag var så ful. För övrigt var jag allmänt grinig och bitchig. Till slut gick jag till läkaren.
Hon var så snäll och förstående och sa:
- Så här skall ingen behöva ha det. Och så fick jag mina piller.
Och allt är ju mycket lättare nu.

Men......följden av att jag nu tar dessa små vita piller och att jag för det mesta är en riktig raring är att när jag blir irriterad här hemma så säger min man åt mig att gå och ta en tablett. Det behöver inte ens infalla under den tiden i månaden.



Då tar jag fram voodoomannen och sticker honom med dom små nålarna. Hormoner är inget att skoja om och han kan sannerligen inte räkna med att ha världens bästa fru varje dag.

Missoni is da shit!

Äntligen har min familj förstått min vurm för Missoni. Fick pläd, handdukar och sjal.





Fick en massa andra fina presenter också, bl a en brevpress. Dom hurrade som om jag fyllde hundra och jag började tycka att det var riktigt trevligt att fylla år. Då blev klockan 9 och nästan alla förvann till tv-n för att kolla fotboll. Jaha, jag då? Men där var det tydligen färdigfirat. Det gick inte direkt någon nöd på mig då köket var fullt av disk så jag hade mitt lilla roliga där under 2 halvlekar.

Ja men ÄNTLIGEN!!!!!

Som jag har längtat efter att få fylla 46.
Är fylld av förväntan över hur många fler charmiga rynkor som kommer dyka upp under året.
Och blir detta året som folk kommer beskriva mig som hon med de grå tinningarnas charm? (För det gäller väl inte bara män hoppas jag.) I kväll kommer det underbara människor hit och skall fira att jag blivit ett helt år äldre. Jag vet inte om jag kommer delta i det firandet eller om jag skall gå och lägga mig och läsa en bok istället.
Inte för att jag snoka så värst mycket men jag hittade denna påsen i ett rum.



Ett paket från NK kan ju pigga upp vilken 46-åring som helst.

Populärt bland bloggare.

Inte bloggsugen idag, men jag har sett på de bloggarna min dotter besöker att det är väldigt populärt att lägga upp vad man äter. Så varsågoda här har ni mina kvällsmackor. (Min middag kl 22.30.)



Till lunch blev det också smörgås, då med räkor. Sen blev jag bjuden på kärleksmums. En annan dag skall jag äta mycket nyttigare. Min son kom och hälsa på.


Han dammsög hela nedervåningen. JAG ÄLSKAR MIN SON!!!!
Dottern städa toan. JAG ÄLSKAR HENNE MED!!!!!!!!

Ingen vanlig dag.

Ett Elvisklipp till mitt pappagull på Fars Dag.



Jag var nere och gratta honom på dagen. Han hade inte ens kammat sig..... Han fick kardemummakaka och lite snus.

Här har ni oss, bästa pappan och mig i 2 av alla hans kepsar. (så blir det när det är bad hair day)



Den pappan som bor i detta huset har fått bestämma maten idag så nu står en ousso bouco och puttrar i ugnen.
Till frukosten fick han en eltanborste av dottern och som den lipsill han faktiskt är började tårarna rinna. Jag tyckte att han var lite väl fjantig, en eltandborste är ju inte direkt en present att gråta över, men sen förstod jag att det var kortet som hon skrivit som gjorde honom så rörd.
Hon hade skrivit 3 anledningar till att han var världens bästa pappa.
1. Du säger nästan varje dag att du älskar mig.
2. Du ställer alltid upp.
3. Du får mig att skratta och vara glad.

Nu kan jag knappt bärga mig till Mors Dag i maj när jag skall få ett sådant där fint kort.


Elak familj

Dom sitter här och kollar på Grudge 2.



Sinnessjukt äckligt. Jag tittar inte, men ljudet gör ju lika mycket skada. Inte en chans att jag går upp en trappa, vem vet vilka läskiga små spökbarn det sitter där uppe. Nyss såg jag mig själv i fönstret och skrek till av fasa. Vet inte om det var skräcknerverna eller det faktum att jag är sjuk och ser för jävlig ut.

Så mycket bättre.

Skulle tro att Laleh gör kvällens bästa tolkning. Wiehe var faktiskt ok idag, men jag har svårt för rösten. Svårt för hela karln faktiskt. Och nu visar det sig mycket riktigt att hans politiska övertygelse bottnar i att han är lat. Hå hå ja ja, fint att han kan leva på att spela, dricka sprit och jaga flickor. Proletären Mikael Wiehe förvandlas inför tv-tittarnas ögon till obstinat dagdrivare.
Jason gillar jag däremot, mycket.


Vill inget hellre än att nypa i hans kinder.

Så var det slut och jag konstaterar att ingen gör Timbuktu bättre än orginalet. Eva Dahlgren får pris för bästa tolkningen av mig.

Ilsken som Lilla My.



Vissa stunder är svårare än andra att älska sin medmänniskor.
Som t ex när grannen idag sopar halva trappan och halva trottoaren från de sista vilsekomna löven.
Förra veckan sopade jag HELA trappan och hela trottoaren utanför ingången. Jag fyllde 10 säckar! Det hade tagit dom 5 minuter att ta min sida idag, efter att jag gjort grovjobbet.


Som ni kan räkna ut är det jag som bor till höger.

När jag som bäst gick omkring här med en bubblande ilska som pockade på att få komma ut så hör jag ett oljud utanför fönstret. När jag kollar ser jag min andra granne komma med sin lövblås och han blåser bort löven på min sida. Han blåser dom mot vänster. Glatt vinkar jag i fönstret och springer ut och tackar. Han flinar bara och undrar om jag vill att han skall slänga alla mina säckar. Jag tackar nej till det men kände omedelbart att jag genast hade lättare att älska mina medmänniskor igen. (I alla fall vissa.)

En förlorad låttext.

1982 får jag en låttext av gossen Aludd.
Jag sätter upp den på min anslagstavla och den sitter nog där till år 1985, då flyttar jag hemifrån och anslagstavlan bärs ner i soprummet. För ett år sedan får jag en förfrågan av den nu vuxna Herr Aludd om jag möjligtvis har kvar hans text. Och jag svarar att antagligen kan den ligga i en låda i källaren. Jag blir lovad en kopp te om jag hittar den så jag letar och finner allt från mitt förflutna utan just vad jag letar efter.
Så igår letade jag efter en helt annan sak och ser en låda som det står "Brev osv." på.



Lådan innehöll hundratals brev och jag började misströsta. Men så nästa längst ner i lådan hittar jag en plastficka och i den låg texten till "Fångad".



Högst på önskelistan just nu står en unplugged version att lägga ut här.
Och naturligtvis den där koppen med te.



Veckans bok

Olle Ljungström Jag är både listig och stark.


En stor bok om mannen och myten Olle Ljungström.
Det bästa med boken är att att trots att du får läsa om barndomen, ungdomen, Reeperbahn, solokarriären, missbruket och konstnärsskapet så förblir han en myt. Precis som det skall vara! I min värld kan det mycket väl vara så att det är Olle Ljungström som är gud. När jag varit på konserter med honom så uppstår något magiskt mellan Olle Ljungström och männen i publiken. Som det bästa väckelsemötet någonsin. Männens ögon tindrar och de är så nära Olle Ljungström. Jag har flera gånger sett tårar i deras ögon också vinkar de till mannen på scenen och ropar: -Hej Olle! Jag tycker att det är fasansfullt fint. Med boken får du också dvd-n med de 9 bästa låtarna i världen som någonsin gjorts.





Ni ser ju själva vilken grandios man. Är han inte gud så nog fan är han hans son.

Färdig

15 vinterjackor och kappor.



Ändå har jag inget att sätta på mig. För kort, för kallt, för tråkigt eller något annat fel.
Tycker jag har letat i varenda affär men den jackan jag vill ha finns inte. Den skall vara praktisk, skön, varm och snygg. Men hittills har allt snyggt varit för tunt och allt varmt och praktiskt för fult. Känner på mig att detta kommer bli en helvetes vinter. Jag kommer stå i hallen varenda dag och välja bland alla dessa ytterplagg jag inte längre vill ha. Nu har jag gått omkring för tunnklädd och blivit sjuk på kuppen. Febrig, snuvig och allmänt ynklig. Får be maken att bära tillbaka jackorna till källaren och hallen. Inte en chans att jag orkar det nu.

Fryser ihjäl.

Snart dags för jackinventering.

Ullared är ingen bra by.

Det tycker inte Peter Wahlbeck i alla fall, men när han var där var det ju stängt.



Idag var Ullared öppet och vi fick i oss mat så jag kan nog säga att Ullared är en okey by även om det var lite grått och tråkigt. Herr Wahlbeck vill slakta hela ullared men den enda slakt jag tycker är berättigad är av dem som går omkring barfota i foppatofflor i november. Julskyltningen glammade dessutom upp en hel del.



Högerregeln är inget som funkar där inne i virrvarret. Att ta sig fram där tillsammans med en rullstolsburen kan få den mest härdade att misströsta. Folk är idioter!



Som ni ser har vi handlat så det ryker.



Vid händelse av katastrof har jag nu bunkrat upp med hygienartiklar. Mat och vatten får bli en senare fråga. Det viktigaste är att vara hel och ren.

Insomnia

Sömnlös natt.
Kuddränderna lär sitta kvar hela dagen.
Stickningar i benen, restless legs, någon typ av kärringåkomma.
Sannerligen att det går utför.

TRÖTT SOM ETT SVIN!




Blablabla

Det kan hända ibland när jag är på tillställningar med mycket folk som jag inte alls eller knappt känner att det bara tar stopp. Jag öppnar munnen, hjärnan arbetar frenetiskt, men jag kan inte komma på en enda ytlig artighet till. Jag har helt enkelt ingenting mer att säga. Då gäller det att leta upp ett andningshål, igår blev det i ett av mina favoritrum, alla kategorier.


Trevligt med djur i alla former.





Det var bara katten, Archimedes, fågeln och jag där i rummet. Okomplicerat och riktigt trivsamt. Men nog upplevs det som lite tragiskt med en ensam kvinna i ett rum mitt under pågående fest. Så kan man inte ha det, tycktes de som såg mig tänka och kom som hjältar och hjältinnor till min räddning. Det var fint av dom och jag fick mig några minuter att ladda upp i min ensamhet. Faktiskt tillräckligt uppladdad för att ta mig an Thriller på dansgolvet.


Show pony

Förnuft vann över känsla.
Eller om det var känslan som vann över förnuftet.


Sminket åker på sist, så ofantligt tråkigt.


Sweet Mary Jane.

Nu trippar jag iväg på fest. Grämer mig lite över att missa Downton Abbey,men den kommer väl i repris.


Skit i bekvämligheten.

Party ikväll. Sitter och funderar på vad jag skall ha på mig. Nu för tiden är det allt för ofta som bekvämligheten får styra. Dom vi skall till bor högt upp på en höjd, det är säkert ett 70-tal trappsteg man får bestiga. Är det då läge för taxi-åkar-skor undrar jag eller är det inte mer praktiskt med kängorna. Det drar ju åt kängor med tanke på att jag skall ta mig ner för de där stentrappstegen i mörkret efter några drinkar. En olycka händer så lätt. Nästa fråga är om det blir den lilla svarta eller byxor och tröja. Jag fryser ju så lätt.
Hur tråkig kan man vara?
Showpony eller avslappnat bekväm?
Men nog borde jag släppa ut mina oanvända Mary Janes ur garderoben. Och det finns ju en liten svart i stickat med lång ärm.



Kanske, kanske blir det en tjusig högklackad spansk skritt ut genom dörren om några timmar om nu inte bekvämligheten tar över igen.

Min skatt räcker inte till längre.

När vi byggde denna bokhylla trodde jag att den skulle räcka under min livstid. Men nu har den blivit full till följd av mitt ohyggliga bokmissbruk.




Efter 5 år tittar jag fortfarande lika nöjt på den innan jag somnar.


Men nu börjar det bli allt för rörigt runt mitt nattduksbord och på andra ställen här i huset.
Jag har 4 billybokhyllor i körsbärsträ och en rulle leopardtapet. Kanske jag kan göra något med det.

Feminist? Så klart!

Så det är med viss skam jag diggar till dessa låtar.






Men jäklar vad det svänger. Kan inte sitta still. Shame on me!!!

Nu är det gjort........

Denna syn har mött mig varje dag i 2 veckor nu.



Någon måste ju ta tag i det och det verkar som att mitt nya mellannamn är just Någon! Handskar, säckar, kratta och sopborste fram och fleecen på. Hunden som enda sällskap.





Några timmar och 10 säckar senare......
Måtte nu min man vara stolt över sin grovarbetarhustru och frivilligt erbjuda mig en halvtimmes ryggmassage.

Veckans bok

En berättelse om tvångssteriliseringar i Sverige Till Gertrud av Kjell Sundstedt



Mellan 1935 till 1975 steriliserades ca 63 000 människor i sverige. Ungefär 30 000 av dessa har skett under tvång. Boken presenterar ett stycke skamlig nutidshistoria och jag tycker verkligen att denna bok skulle ingå i skolundervisningen. Författaren Kjell Sundstedt började forska i sin egen släkhistoria då de flesta av hans mammas syskon hamnade på sinnesslöanstalter och blev tvångssteriliserade. I boken blandas fakta med brev som syskonen skrev till varandra och just den familjens historia. Och det står klart att det var små omständighetr som ledde till att människor hamnade på instutioner och som till följd av det blev steriliserade. Dåliga hemförhållande, alkolism, dysleksi, utåtagerande beteende kunde räcka. Det var ett led i instutionernas verksamhet att sterilisera, det kunde vara ett krav för att bli utskriven då staten inte ville att dåliga gener skulle föras vidare till nästa generation.
Det här är en mycket upprörande bok men i mitt tycke ett måste att läsa. Man undrar ju hur politikerna kunde godkänna denna hantering av människor som inte riktigt passad in. Inte förrän 1976 infördes en lag som förbjöd tvångssteriliseringen. SKAMLIGT!

Back to my roots

Välkomna till min ungdoms hembygd........



Älvängen sitter väl där någonstans i ryggmärgen. Tog bussen ut dit idag och kastades på så vis ett 30-tal år tillbaka i tiden. Bussen tog på den tiden cirka en timma och jag kunde åka den upp till 4 ggr på en dag. Det var då när man var runt 15 som Älvängen plötsligt kändes för litet och stora staden göteborg lockade. Hälsade på min gamla vapendragare i dumheter och oändligt mycket skoj.Jag blir glad bara jag ser henne. Man kan nästan säga att vi hade en romans, kunde inte vara utan henne en dag.

Vi kallade henne Grahne då, här står hon utanför icaaffären som ligger kvar där den låg.



Vi tog en rundtur och kollade in våra skolor. Allt var så litet nu. Jag minns avstånden som längre och fotbollsplanen har i alla år varit stor som ullevis i mitt minne, men den var väldigt mycket mindre. På den stod vi på avslutningen i 9-an och såg duvor flyga upp i skyn. Vi låg inte så bra till den dagen, Grahne och jag, för dagen innan hade vi rymt från vår skolresa och vi hade ju noll koll på att lärarna faktiskt blev orolig för oss. Lite kramar och fjäsk ordnade upp situationen.


Madenskolan - där vi gick 4,5 och 6-an.


Högstadiet.


Ingången till våra skåp och där låg också rökrutan.


Här bodde jag, men då var huset brunt.


Madenrakan, här susades det fram bakpå moppar utan hjälm minsann.

På bussen hem somnade jag till en stund, buss 600 var ju väldigt mycket bekvämare än spårvagnarna här hemma. Man kunde till och med luta sätet bakåt.



En burlesk show i gbg-s red light district.

Det blev en riktigt spännande avslutning på en för övrigt seg söndag. Lizzo och jag var och kollade in en burleskshow. Vägbeskrivningen vi fått var att det låg rakt över nr 32, som visade sig vara en porrbutik.(En av många på gatan men jag tyckte nog ändå att det vore enklare om vi fått numret på rätt sida direkt.) Det var ovanligt mycket folk på gatan och vid en närmare titt kunde man tro att de flesta tillhörde rollbesättningen i en David Lynch-film. De fårade männens fåror var avgrundsdjupa, latinomannens hatt hade bredare bretten än jag förr sett och hans rock var fotsida och svepande. En ung kvinna förföljde oss och hon smög intensivt trots att jag tydligt visat att hon var upptäckt. I min skenande fantasi låg inte skottlossning på öppen gata långt bort. Mitt i allt detta kom burlesksällskapet gående på gatan för att gå in och uppträda. Logen måste ha legat på andra sidan. Surrealistiskt var bara förnamnet. Showen var bra, lite skönsång, drag, stångdans, nipslip och skakande rumpor.


Fab version av "Cell block Tango" från Chicago.


Lite stångdans till tonerna av "In a port of amsterdam" med lillkungen David Bowie.

På hemvägen var det så svart och läskigt med regnvåta gator som en trevlig snubbe förvandlade till pissvåta framför våra fötter. Riktigt filmiskt trots att ingen dök upp bakom bilarna iklädd en grismask.

RSS 2.0